PRESS

REVIEWS



"THANKS FOR YOUR GENEROUS DONATIONS!"

(in swedish and german)

2011


"Malmö-sångerskan har en särpräglad musikalisk identitet, en orädd och självutlämnande närvaro som troligtvis kommer upptäckas av många i och med "Thanks for Your Generous Donations!" 
Jenny Sörby, Sonic Magazine

----------------------------------------------------------------------------------------------------



"Det finns mycket att upptäcka i den här ljudvärlden, sångerna tar sällan självklara vägar och varierar för det mesta oerhört i intensitet från start till mål.Den både oroande och trösterika "Ginger" låter som något ur Anna Ternheims klanglåda, och "Go Cat Go" bygger upp avsevärd sprängkraft ur till synes stillsamma stämningar.Lotta utforskar det skeva och kantstötta. En spännande utflykt för öronen och en platta som gnager sig in."

Lars Thulin, Trelleborgs Allehanda

----------------------------------------------------------------------------------------------------



"Nya albumet är helt annorlunda: optimistiskt i tonen, utan att låta förljuget. Låtarna har präglats av ett par nära livet/döden-upplevelser: hon födde barn och hon drabbades av cancer. Upplevelserna tycks ha gjort henne säkrare och starkare. Till och med när hon i ”Fucked Up” återvänder till sin alkoholiserade bror utstrålar musiken harmoni och lustfylld lek – produktionen är detaljerad, men inte överarbetad – snarare än låsning och frustration. Låtarna är ögonblickliga och skaparrusiga. Det smittar."

Håkan Engström, Sydsvenskan

---------------------------------------------------------------------------------------------------- 



”Thanks for your generous donations!” är Wengléns femte soloskiva på eget bolag. Även om det tydligt att det är Wenglén på plattan är det inte en intetsägande en-i-raden-platta. Lotta experimenterar och utforskar nya marker, men håller alltid ena foten kvar på hemtam mark vilket gör resultatet klockrent.

Evelina Malteson, Möllan.nu 
----------------------------------------------------------------------------------------------------

(in german)
7/10 

Fünf Alben stehen bereits zu Buche, allerdings ist dieses das erste, das auch außerhalb Schwedens veröffentlicht wird. LOTTA WENGLÉN hat sehr viel Inspiration aus ihrer neuen Rolle als Mutter gezogen und viel Humor und Spielfreude mit ins Studio gebracht. Das merkt man "Thanks for your kind donations!" in jedem Falle an. Egal, ob sie nun über die hellen oder die düsteren Seiten des Lebens singt. Und nebenher noch ein Tonstudio und ein Label zu betreiben, klingt schon ein wenig nach einem Workaholic, der bei diesem Album am Werke war.
Zwischen Akustik-Folk ("Go cat go"), Indie ("Stitch me up") und Disco ("Ginger") dürfte hier jeder Musikfreund sein eigenes kleines Kissen finden, um den müden Kopf einer musikalischen Entspannung hinzugeben. Abwechslungsreich und intensiv. Schweden halt. 

www.blueprint-fanzine.de 
----------------------------------------------------------------------------------------------------



7/10 

Wenglén bietet auf ihrem nunmehr fünften Album (aber der ersten Veröffentlichung außerhalb ihrer Heimat) einen für skandinavische Künstler beinahe schon obligatorisch-qualitätsvollen Querschnitt aus Pop, Rock sowie Indie und referenziert sich auch mit vielen ihrer Songs an bekannte Musikfrauen wie Aimee Mann, Catherine McLachlan oder PJ Harvey. Erfrischend wie erfreulich ist die Tatsache, dass Lotta keinesfalls versucht, oben genannte Damen zu kopieren oder sich auf eine einzige Musikdestination festzulegen. Sie gefällt meist mit melancholischen Höhepunkten wie Fucked Up, etwas flotteren Pop-Rock-Nummern Marke Stitch Me Up und vor allem Endless, dem ruhig-poppigen Lieblingssong des Albums.

Thanks For Your Generous Donations ist Herbstmusik pur. Lotta Wenglén hat es verdient, auch außerhalb von Schweden reichlich an Gehör zu finden – besonders zu dieser Jahreszeit! Denn ihre Musik passt zu Regen auf der Windschutzscheibe genauso wie zum Blätterspaziergang in vernebelten Parks oder tristen Einfach-mal-im-Bett-Bleib-Sonntagen.

Matthias Wüntscher, www.alternativenation.de

----------------------------------------------------------------------------------------------------



7/10

Lotta Wenglén – das ist Musik für düstere und kühle Herbsttage. Für verregnete Abende. Für Momente, in denen man sich nur auf sich selbst konzentrieren möchte. Musik, fernab von Charts und Mainstream. Nennen wir es stattdessen Malmöstream! 

www.cd-bewertungen.de 

---------------------------------------------------------------------------------------------------- 



12/15

"Es ist also beileibe nicht so, dass Szeneinzest herrscht, da sich auch LOTTA WENGLÉN viele Freiheiten nimmt und bemüht ist, den Hörer mit stets neuen Songideen zu überraschen – immer wenn man glaubt, nun hätte sich das Album eingependelt, lassen einem Gänsehautmomente kleine unsichtbare Stecknadeln über die gesamte Körperhülle tanzen – man höre nur mal das dramatische, kaskadierende „Trot“. Wer da keinen Kloß im Hals hat, kann nur eines sein: Emotionsresistent.

Chris P, Musicreview.de 
----------------------------------------------------------------------------------------------------



”IN THE CORE” 

2007 





“Lotta sjunger på samma vis-så okonstlat och naturligt att du tror att hon är din vän, på stolen där borta. Ändå med egna hemligheter i rösten, ändå med något slags mysterium i sig, som bara väntar på att få veckla ut sig. Det här är en skiva med fascinerande många bottnar.“

Lennart Persson/Sonic #36 
----------------------------------------------------------------------------------------------------



“Lotta Wenglén har hunnit till fjärde soloplattan, men ännu inte lyckats nå ut till en större publik. Det blir bara mer och mer svårbegripligt. Framför allt hennes två tidigare fullängdare, "Paintbrush" och "Ask Harry", är helt klart två bortglömda pärlor. Kanske kan nya "In the core" locka en publik, som också är villig att rota lite i den wenglénska musikaliska bakgrunden. Det känns i alla fall fullt möjligt och förutsättningarna är fantastiska. 
Hon är kompad av Malmöelit, bland annat två femtedelar Cardigans, och en del av produktionen står Christoffer Lundquist samt Katharina Nuttall (Ane Brun) för. Som låtskrivare är Lotta Wenglén fortfarande en av våra bättre och när hon nu lagt till en tyngre och mörkare produktion kommer hon verkligen till sin rätt. Dags att fler upptäcker det. Förutsättningar att nå en större publik.” 

David Stark/TT Spektra

----------------------------------------------------------------------------------------------------



"In the core" är dessutom en ganska självlysande låt, redan på håll och helt oavsett om man har hunnit uppfatta vad den handlar om. De flesta av Lotta Wengléns låtar är vagare i träffbilden, men den vackra dysterheten ligger över alltsammans. Som en fläkt från 80-talet, filtrerad genom ett singer/songwriter-temperament och med lite elektroniskt slagg utspritt i hörnen. Om hon tillåter sig att stanna just här och borra kan det nog hända storartade saker fram-över.” 

Nils Hansson/DN 
----------------------------------------------------------------------------------------------------



“ASK HARRY"2005 “Oj, så bra! Den svenska singer/songwriter-scenen har aldrig tidigare lämnat ifrån sig så mycket bra musik som den gör nu. Och Lotta Wenglén förtjänar en plats bland de allra mest hyllade. Speciellt efter det här albumet, med hennes bästa musik någonsin. 
Med nakna texter och verklig nerv i bakgrunderna. Och så sjunger hon som hon aldrig tidigare gjort; som om hon verkligen levt sig igenom varje ord.”

Lennart Persson, Bäst Just Nu på www.rootsy.nu, v.9

----------------------------------------------------------------------------------------------------



“Just listened to Lotta Wenglen's new album, Ask Harry - wonderful stuff!

From the child memories of "For Lost Time " to a tough hard look at real life, in the form of a family member's addiction in "Brother" to the painful indulgence in memories of a lost love in "Overrated Happiness" & the radio friendly "You're The Cure That's Killing Me" - this is subtle powerful album.

I'm guessing that the expression of these personal thoughts contains immense therapeutic value for Lotta. But honest emotion always captures the spirit & often gives the listener a similar advantage. Ask Harry did that for me.

Congratulations Lotta - oh, love the sound of it as well - so clear, precious & simple... well done.”

Chip Taylor, american songwriter, NY 26/2-2005


----------------------------------------------------------------------------------------------------


Nyansrikt vemod

“Okej, känsliga personer varnas, för jag tänker använda ord som "hudnära" och "intim". Singer-songwritern Lotta Wenglén är uppfostrad i rockfållan men smet ut på egen hand i country- och folk-terräng. På sin tredje soloplatta, inspelad av henne själv hemma i Hököpinge kyrkby, rör hon sig ut i balladmarker med sin akustiska gitarr, stundtals med en cello eller en basist och slagverkare i släptåg.
Plattan har blivit nyansrik, full av regndroppar-mot-fönstret-vemodig musik framförd med en hudnära röst som drar lyssnaren in.
Lottas styrka ligger inte bara i en personlig röst som berör, utan också texter som stillsamt reflekterar över minnen och känslor på ett sätt som känns…ja, intimt.
Jag vet inte vem Harry är, och inte vad jag ska fråga honom heller. Jag tror jag fattar ändå.”

Lars Thulin, Trelleborgs Allehanda 24/2-2005

----------------------------------------------------------------------------------------------------

“Det här tycker jag om! Det är hel musik. Musik där arrangemangen fått ta sig tid att utkristallisera sig ur känslan. Där instrumenten, orden och rösterna dansar tillsammans, framåt, genom berättelserna. Det går inte att ta miste på att berättelserna har sin rot i Lotta Wengléns egna upplevelser. Ändå lämnas det utrymme för mig som lyssnare att bli kvar med min egen känsla när musiken tystnar. Även om jag helst inte vill att musiken ska tystna.
Det som fångar mig allra mest är finkänsligheten. Hur enskilda instrument smyger sig in i musiken och lyfter den, medan andra smyger undan och lämnar plats. Och hur alla samstämt stryker under de viktigaste fraserna. Det är då det blir en dans. 
Det är det jag menar med hel musik.”

Annika Holmberg, singer/songwriter, Stockholm 27/2-2005

----------------------------------------------------------------------------------------------------


Intimt
”Någonting gör ”Ask Harry” till en väldigt intim skiva. Jag kan inte sätta fingret på vad, men känslan är att låtarna är för personliga för att vi egentligen ska få höra dem. Som om ordens väg till färdiga texter ursprungligen kom från en dagbok eller något liknande innan de blev sammanbundna med musiken. Detta medför från min sida en slags mystifiering av musiken. Om det är bra eller dålig vet jag inte. Möjligtvis hindras jag från att klart och tydligt kunna sätta in musiken i en lämplig kontext. Istället förflyttas koncentrationen till att kontrollera känslor framkallade av musiken. 
Men är då detta så märkvärdigt? 
Som bekant är just detta en bra indikator på om musiken är värd att fortsätta lyssna på och hänföras av. Skivor som faller platt lyckas aldrig få mig ur balans såsom ”Ask Harry”. Måhända beror det på Wengléns sensuella röst, på det tragiska i öppningslåten ”For Lost Time” eller på den alltför korta stund på ”Mayfly” som Wenglén sjunger tillsammans med Åsa Gjerstad. 
Jag vet inte helt enkelt inte. 


När jag berättar om ”Ask Harry” och dess inverkan på mig påstår en vän att jag tappat min analytiska förmåga. Sanning är det inte men kanske kan hans påstående härledas till att en eller annan tår försöker lämna mina ögon under inledning av ”Brother”. Eller förresten; detta fenomen gäller hela låten igenom. Samtidigt kan jag inte heller släppa den början till en fulländad filmisk språkbegåvning som finns i ”Kill” tills dess att en enerverande gitarr gör så att bilderna framför mig försvinner. 
Framförallt är det dock ett litet textstycke som vägrar lämna mig ifred och som troligtvis är den mest bidragande orsaken till att jag ständigt återkommer till den avslutande kompositionen ”This Is How It Is”. Genom några snabba språkmässiga penseldrag lyckas Wenglén komprimera ett livsöde i kärlekens tecken som skrämmer och hånskrattar bakom mig rygg då min rädsla för någonting liknande säkerligen går att lukta sig till:
I know we’re connected by love
 But lie back to back in bed
 This is how it is. 
Lotta Wenglén har skapat en fascinerande skiva.
 Varför dess inverkan på mig är så total vet jag faktiskt inte. Men jag är tacksam för just detta, eftersom jag inte kan sluta lyssna förrän jag fått klarhet i svaret.”

Mattias Bergqvist, www.rootsy.nu v.8

----------------------------------------------------------------------------------------------------



Betyg 3

”Det är en massa tissel och tassel runt Anna Ternheim och Elin Sigvardsson för tillfället. Mer i det tysta verkar Skånebaserade Lotta Wenglén som nu är inne på sitt tredje album. Hon har gedigna rockrötter, klar popkänsla, men är inte lika mycket medieälskling som sina Stockholmsbaserade kollegor.
 Wenglén sitter på skånska landsbygden och bygger sina låtar och arrangemang själv, hyr in musiker styckvis, där de passar. Hon har en ganska egen sångröst som är lika mycket americana som skånemylla.
Texterna på ”Ask Harry” är en minneskavalkad från barndomen till vuxenlivet – Wenglén tar sig runt och igenom hågkomster och känslor och stöper om till popmusik på ett stundtals imponerande vis.
 Hon gör visserligen inget revolutionerande här jämfört med på sina tidigare plattor, men hon kan lätt ge Ternheim och Sigvardsson en match – och avgå med segern.”

Maria G Francke, Sydsvenskan, 23/2-2005

------------------------------------------------------------------------------------------------------



"PAINTBRUSH"

2002

Betyg: 4 av 5


Singer/songwriter. Lotta har i flera år varit en av Malmös bäst bevarade hemligheter. Efter att ha offrats på skivbolagstrulets altare med bandet Ba-ba-loo och sedan Bobby Ray har hon tagit saken i egna händer och ger nu ut sin andra solo-fullängdare på egen etikett. Från att från början ha varit en hård punktjej har Lotta blivit allt lättare på handen och gör nu väl avvägd och effektiv country-pop och även om jag kan sakna hennes rockröst så kan jag inte argumentera emot detta återhållna, utsökt fraserade och helt omfamnande hantverk.
 Johan Lindqvist GP

------------------------------------------------------------------------------------------------------



Betyg: 4 av 5 

Lyckan att hitta en dold skatt
. När Lotta Wenglén för ett halvår sedan gav ut ep:n Scratch var denna tidnings nöjesredaktör lyrisk över fem fantatiska spår. Hon gör underbar, svärtad, vacker musik, skrev han. Nu har fullängdaren kommit, med tvåspår från Scratch och nio nya som förstärkerbilden av vår främsta kvinnliga singer/songwriter.
När skivutgivningen snurrar allt snabbare i en alltmer hektiskt värld är det inte lätt för elegant och lågmäld musik att nå ut. Ambassador of love skulle kunna vara den radio-och hitlåt som får musikälskare att upptäcka Lotta och uppleva lyckan att hitta en dold skatt. Några av oss har hittat henne tidigare, under en par turnéer med amerikanan Chip Taylor. De gjorde bland annat två spelningar i Borlänge i fjol. En underbar röst blir till en fulländad platta med, oftast, akustiska instrument och smakfull produktion av Lotta och Joakim Täck.

KENNETH LUNDSTRÖM, Falunkuriren

------------------------------------------------------------------------------------------------------



Betyg: 4 av 5 

Lottas andra tvåa är minst lika bra som debuten från ifjol, kan jag bara hoppas att hon har ett skivbolag bakom sig som orkar med det digra arbetet att få ut den till den sfär där den hör hemma. De nya sångerna ligger på samma nivå som t ex Shawn Colvin och med en extra spännvidd i variationen av arrangemangen är det här en mer spretig mysplatta än debuten. 
En trygg atmosfär skiner igenom, och det är uppenbart att Malmötjejen trivs med att utveckla sin musik. Med sin ljusa, spruckna Emmylouröst leker hon sina berättelser så som Tori Amos, inte fullt så dramatiskt, men den där viljan att göra något extra med sina låtar finns från första till sista stund.

Bengt Ola Mattsson, Östersundsposten

------------------------------------------------------------------------------------------------------



Vackra, stilfulla sånger 
Lotta Wenglén är ännu en mycket begåvad sångerska med en enastående känsla för lågmälda men starka melodier. Hon låter lite som en tänkbar okänd lillasyster till Janis Ian. 
Paintbrush är Lottas andra album och innehåller elva vackra, mycket stilfulla sånger i eftertänksamt tempo, ledigt klädda i en enkel skrud med gitarrer, bas, trummor och en cello.

Eskilstuna-Kuriren

------------------------------------------------------------------------------------------------------



Lotta Wenglén debuterade i eget namn med albumet Golden Green för ett par år sedan, och har fortsatt med sitt egensinniga låtskrivande även på nya albumet Paint Brush [Margit Music/Border Music]. Något som märktes även på EP:n Scratch som släpptes tidigt i år. 
Högst personligt, nära och intimt framför hon sitt material med ett tillbakalutat ackompanjemang i Joakim Täcks produktion. Wenglén tar, på sitt eget bolag Margit Music, ytterligare ett steg framåt i och med Paint Brush, som visar på en mogen singer/songwriter i ordets rätta bemärkelse

MI 11/11-02